Jag mår så jävla bra

Första inlägget på länge länge. Var ska jag börja?
Sommaren kom och skoluppgifterna for. Arbetet ökade och jag flyttade till Petalax av ekonomiska skäl: Det är billigare att samköra med farsan till jobbet och äta ur morsans kylskåp. Jag märker dock att de känns att man inte längre kan bo i ett hushåll med så många personer, troligtvis för att man bott ensam ett år. Man blir irriterad på klagande, tjatande, utnyttjande, att ens saker inte får va ifred och att saker å ting kan vara "upptagna".
I åtminstone ½ år nu har ja vari bitter, nedstämd och rent utav fittig. Nu för någon dag sen så släppt hela skiten och det känns som att världens tygnd har släppt från ens axlar. Man kan andas igen och njuta av det som livet ger. Helt fucking najs alltså. Jag är int lika föbannad på människor nu heller. Inte de minsta faktiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0